Även befolkningsökningen är ett hot mot mänskligheten!

På 3397 meters höjd på vulkanen Mauna Loa på Hawaii ligger ett observatorium. Där mäts sedan år 1958 koldioxidhalten i atmosfären. Den långa mätserien och läget på en bergstopp ute i Stilla Oceanen gör att mätstationen utgör en referens för världens samtliga mätstationer. Den s.k. Keelingkurvan visar att koldioxidhalten i atmosfären ständigt stigit från 315 ppm (miljondelar) år 1958 till 415 nu i år, sålunda en ökning med 100 ppm eller + 32 %.

Den svenske kemisten och fysikern Svante Arrhenius var först att beskriva växthuseffekten, vilket är koldioxidens förmåga att fånga upp den värmestrålning som uppstår när solstrålarna når jorden. Utan växthuseffekten skulle denna energi åter försvinna ut i rymden. Med ökande koldioxidhalt ökar atmosfärens temperatur vilket ändrar klimatet på jorden. Detta är i dag en vedertagen sanning, motsagd enbart av de som med ett förklenande ord kallas klimatförnekare.

Under samma tid som mätningarna pågått på Mauna Loa, från 1958 till 2019, har jordens befolkning ökat från 2,9 miljarder människor till 7,7 miljarder, sålunda en ökning med 4,8 miljarder människor eller + 165 %. Detta är det få som talar om. Ej heller verkar politiker och andra befattningshavare oroas för att den befolkningsökning som prognoserna anger på ytterligare 2 miljarder människor år 2050 kommer att utgöra något problem. Av alla de hot som finns, Ryssland, terrorism, klimat, etc. är det märkligt att det hot som finns mot stabiliteten i vår omgivning och som drivs på av den kraftiga befolkningsökningen i många länder i Europas närhet, och då speciellt i Afrika, aldrig nämns i debatten. Att detta hot är reellt kan var och en av er enkelt studera via följande länkar: https://www.populationpyramid.net/ samt http://www.worldpopdata.org/map.

I oktober förra året fick jag en vädjan från Rädda Barnen att utöka mitt bidrag för katastrofhjälp motiverad med en akut hungersituation i Niger. Mitt svar var att ett sådant bidrag blir verkningslöst om inget görs för att få ner den ohållbara befolkningstillväxten i landet. Om man tar den första länken finner man att Niger vid millennieskiftet hade en befolkning på 11 miljoner, vilken har mer än fördubblats till 23 miljoner i år. Den förväntas öka till 36 miljoner år 2030 och ytterligare fördubblas till 72 miljoner år 2050 om inga åtgärder sätts till för att få ner fertiliteten i landet, eller ännu värre, om fertiliteten ligger kvar och det blir massdöd i hunger. Av den andra länken, där man klickar på Niger på kartan, finns något lägre, men fortfarande ohållbara prognoser och det framgår att landet har ett genomsnittligt födelsetal på 7,2 barn per kvinna!

I de två senaste rapporterna från FN (WFP + FAO) beskrivs den ökande hungern i världen, dock utan att ökande befolkning verkar ha något med denna att göra. I anslutning till rapporten den 2 april framhävde WFP: s verkställande direktör, David Beasley, vikten av att “attackera de främsta orsakerna till hunger: konflikt, instabilitet, inverkan av klimatchocker”. Det angavs även att de drabbade finns i 53 länder, varav två tredjedelar av dem bor i åtta länder; Afghanistan, Kongo, Etiopien, Nigeria, Sydsudan, Sudan, Syrien och Jemen. https://www1.wfp.org/publications/2019-global-report-food-crises.

Det anmärkningsvärda är att samtliga dessa åtta länder har en exceptionellt hög befolkningsökning och det borde inte råda någon tvekan om att detta är den underliggande orsaken till hungerkriserna.

Även i den senaste rapporten från FN http://www.fao.org/state-of-food-security-nutrition/en/  beskrivs den ökande hungern i världen, dock utan att ökande befolkning verkar ha något med denna att göra.

Och för en månad sedan skrev FN-organet UNICEF i en rapport att väpnade attacker mot skolor i flera länder i Afrika har tredubblats de senaste två åren. Mer än 9.200 skolor har förstörts eller tvingats stänga i konfliktdrabbade områden och 1,9 miljoner barn är utan undervisning. https://www.dn.se/nyheter/varlden/tusentals-skolor-maltavlor-for-vapnade-attacker/ Den bakomliggande drivkraften är en hög befolkningstillväxt som underblåst en social konflikt.

Från social konflikt är steget inte långt till väpnad konflikt, vilket inbördeskriget i Syrien är ett exempel på. Före kriget hade Syrien en mycket hög befolkningstillväxt, som ökade motsättningarna mellan olika grupper i samhället https://www.reuters.com/article/us-syria-population-idUSTRE6522FS20100603 Dessa motsättningar utgjorde sedan en pådrivande faktor för inbördeskriget.

Även utan konflikter är en kraftig befolkningsökning en grundläggande orsak till matbrist i traditionella jordbruksområden när fler ska mättas på begränsade ytor. Till år 2030 räknar man med att befolkningen i Sahelområdet ökat kraftigt, men att produktiviteten (tillgången på biomassa per person) har minskat med 15 procent https://www.lum.lu.se/familjeplanering-nytt-vapen-mot-hotade-sahel/!

Det är uppseendeväckande att en så stor organisation som FN kan undvika att i officiella rapporter ta med hungerorsaker som torde vara uppenbara för vem som helst. Anledningen till att befolkningsökningen inte finns med i FN:s rapporter om klimatproblem, hunger och skolattacker verkar vara att i varje FN-konferens tas besluten i konsensus – majoritetsbeslut förekommer inte. Det gör att länder som Saudi – eller USA – effektivt kan blockera frågeställningar eller förslag som man inte gillar. Tydligen styr vissa krafter kommunikationen inom FN, vilket leder till att man mörklägger befolkningsökningen som problem.

Men någon ytterligare grön revolution som den Norman Borlaug låg bakom kan inte förväntas. I sitt Nobelpristal 1970 påpekade dessutom Borlaug att den gröna revolutionen endast gav en andningspaus: ”I am convinced that if all policymakers would take sufficient interest in population control and in aggressively employing and exploiting agricultural development as a potent instrument of agrarian prosperity and economic advancement, many of the social ills of the present day could soon become problems of the past.” https://www.nobelprize.org/prizes/peace/1970/borlaug/lecture/

Tyvärr utnyttjades inte den gröna revolutionens andningspaus till insatser mot befolkningsökningen. I dag verkar de flesta politiker och befattningshavare tro att problemen kommer att lösas av sig själv. Men lika lite som klimatkrisen kan lösas genom att titta bort, kommer befolkningskrisen att lösas genom en förträngning av detta problem.

Vad görs då för att motverka befolkningsökningen och dess konsekvenser? Medan biståndsorganen prisar det arbete de gör, visar utvecklingen i deras biståndsländer på stora misslyckanden. Speciellt anmärkningsvärt är Tanzania, som har varit ett primärt biståndsland under 50 år. Då biståndet till Tanzania startade på 60-talet hade Tanzania och Sverige jämförbara befolkningstal, 1965 var det 12 miljoner invånare i Tanzania och 8 miljoner i Sverige. I år är invånarantalen 60 respektive 10 miljoner, medan redan år 2040 beräknas invånarantalet i Tanzania stigit till 108 miljoner! Tanzania styrs i dag av en president som anser att kvinnor som använder preventivmedel är lata, där HBTQ-personer förföljs, där ungefär 15 % av kvinnorna utsätts för könsstympning och där närmare 40 % av kvinnorna ingår äktenskap före 18 års ålder! Andelen fattiga reducerades från 34 % år 2007 till 29 % år 2016, likväl förblev antalet fattiga oförändrad beroende på befolkningstillväxten (https://norad.no/landsider/afrika/tanzania/ ).

Tanzania är bara ett exempel på hur biståndspolitiken har misslyckats. För de utsatta människorna och för Europa är utvecklingen i åren framöver med en explosiv befolkningsökning i våra omgivande länder mycket oroande. Jag har därför tidigare skickat in och fått ett förslag registrerat hos EU-kommissionen, detta är också publicerad på https://aldepartyim.wordpress.com/2017/11/10/helping-refugees-is-not-enough-we-must-prevent-future-refugee-disasters/ Detta förslag ansluter väl till det som föreslås av John Bongaarts i länkad artikel https://www.nature.com/news/development-slow-down-population-growth-1.19415 . Mot det hot som befolkningsexplosionen innebär för ett stort antal länder, vilket redan har fått återverkningar i Europa, är ett riktat stöd för familjeplanering den mest effektiva biståndsinsatsen. Dock förutsätter detta att landet ifråga stödjer detta, och inte som i Tanzania arbetar i rakt motsatt riktning!

Du, som svensk partiledare, måste ta ditt ansvar för framtiden i våra omgivande länder, då detta också berör Europas framtid. Ta upp befolkningsfrågan i diskussioner, lämna förslag i ärendet etc. – se till att denna viktiga fråga inte längre förtigs, utan att något görs!

Skelleftehamn 2019-09-29

Erik Solbu

No comments yet.

Leave a Comment

You must be logged in to post a comment.